Den typografiska textens roll
Den typografiska texten, d.v.s. den metod för informationsförmedling som de flesta tänker på när de hör ordet ”text” (bokstäver som bildar ord, som bildar meningar, som bildar stycken…), har länge varit helt central i utbildningssammanhang. Att ”gå i skola” har för många varit nästintill synonymt med att lära sig läsa och skriva, och när pedagoger och andra lärda har pratat om ”läsförståelse” så har det syftat till en individs förmåga att avkoda symboler och inhämta information från tryckt eller skriven text på papper. God läsförståelse kunde således vara att utan svårigheter kunna läsa och utföra en instruktion på ett papper. På ett mer utvecklat plan kunde läsförståelse självklart även innefatta en djupare förståelse och analysförmåga av innehållet i en text, exempelvis förmågan att analysera skönlitteratur bortom det som uttryckligen stod angivet i texten. Men även vid djupare analyser så lägger inte läsning av typografisk text särskilt stort ansvar på läsaren. Texten är linjär, och guidar således läsaren genom hela läsprocessen; det enda läsaren behöver göra är att läsa rad för rad i rätt ordning.
Du, som läsare, behöver inte ta något beslut eller ha någon specifik kunskap för att veta att du ska läsa detta stycke när du är klar med det förra: den linjära naturen av typografisk text innebär att navigeringen av texten kan ske på automatik.
Att ”läsning” oftast innebär en linjär process är dock inte längre alltid fallet
Vart ska jag nu? Nu är det minsan inte längre en typografisk text. Testa att söka på ”ett vidgat textbegrepp”…